Var vid din språkliga läst – ett problem med språklig inkludering

Hur mycket ska man anpassa sitt skrivande så det inte innehåller för många så kallade komplicerade ord och därmed blir mer inkluderande för vissa läsare? 

Hur pass mycket man vill anpassa sig, hur mycket man vill undvika så kallade komplicerade ord och vilka man vill ha som tilltänkt målgrupp är det upp till var och en att bestämma. Personligen har jag inte valt att rikta mig till de som läser och förstår enklare svenska när jag skriver skönlitterärt. Däremot tycker jag att det är desto viktigare att undvika ett alltför komplicerat språk i andra sammanhang som myndighetsutövning eller vid politisk påverkan.

Att använda komplicerade ord behöver inte nödvändigtvis betyda att man vill visa sig på styva linan och göra sig märkvärdig för att man har ett gott ordförråd. Det kan lika gärna betyda att man är väldigt språkligt intresserad och vill använda den språkliga skatt som (bland annat) svenskan utgör.

Syftet med både mitt läsande och skrivande är att ta del av den svenska språkliga skatten, använda den, utveckla mitt språk och få nya språkliga aha-upplevelser. Det är sådant jag älskar att läsa och det jag vill förmedla med mitt skrivande.

Jag vill inte stagnera genom att använda och ta del av ett enklare vardagligare språk som dessutom ibland tenderar att vara slentrianmässigt och i värsta fall andefattigt. Jag vill ha mina språkliga kickar. Det betyder inte att jag tycker att språket ska krånglas till mer än nödvändigt.

Visst finns det språkliga privilegium grundat på familj och släkt klass-och utbildningsgrund, funktionssätt (läs-och skrivsvårigheter), precis som det är att behärska majoritetsspråket i det land man bor i. Samtidigt är språklig förmåga något som går att öva upp, om än att vissa måste lägga mer tid på det än andra. Den språkliga förmågan hänger inte enbart på hur privilegierad man är, utan minst lika mycket på övning och hårt slit. Inget fås helt gratis och passivt.

Det är viktigt med språklig inkludering men jag tycker den ivern ofta leder till att vissa endast ska bli vid sin språkliga läst (stanna vid sin så kallade ”kompetensnivå”), precis som om de vore oförmögna att kunna lära sig något nytt och utvecklas, även om det inte är vad som avses förstås. Det har i ärlighetens namn drag av kunskapsfientlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s