Livet ter sig onekligen olika

Ibland hör jag folk uttrycka, både i fiktionen och verkligheten, att de finner sinnesstämningen olycklighet som de inte känt på allvar förut, som en oerhörd rädsla och chock. Det är väl i och för sig inte så konstigt och de förtjänar det verkligen inte. Men samtidigt är det en smärtsam påminnelse om hur olika levet de facto ter sig. För mig har livet en ständig kamp, dag för dag, ett ögonblick i sänder, mot rädslan att bli galen på riktigt, att tappa fotfästet helt när avgrundsvrålet väl sipprar ut och gör sig påmint över alla bördor jag varit tvungen att bära på så länge. Sorgen är en ständig ledsagare, en dålig vän som vill mig illa. Varje gång jag känner minsta tillstymmelse till lyckorus, vilket är sällan, undrar jag vad det är för konstigt jag känner.

 

 

“I don`t know what sorry means, I`ve been sorry all my life.”

 

Tänk vad livet ter sig olika. Onekligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s